Onormalt lågt anbud och missbruk av marknadsdominerande ställning

Då det allmänna ska genomföra inköp av varor, tjänster m.m. ska upphandlande myndigheter även säkerställa att kontraktstilldelningen sker på objektiva grunder. I februari 2014 antogs tre nya upphandlingsdirektiv av EU:s  ministerråd och i två av direktiven har den tidigare möjligheten för en upphandlande myndighet att förkasta ett onormalt lågt anbud till viss del ändrats till en skyldighet att förkasta ett sådant anbud.1 Det nya EU-direktivet som är i fokus för artikeln ska genomföras i svensk rätt senast i april 2016.2

Av förklarliga skäl är en anbudsgivare som presenterar ett lågt anbud intressant för den upphandlande myndigheten. I vissa fall är emellertid anbudsgivarens anbud avsevärt lägre än vad som kan bedömas vara ekonomiskt bärkraftigt. Den upphandlande myndigheten är dock inte alltid skyldig att anta ett sådant anbud, även om lägsta pris angivits som ett utvärderingskriterium och det misstänkt onormalt låga anbudet är det anbud som har lägst pris.

Den offentliga upphandlingen är genom sin karaktär starkt förknippad med konkurrensrätten. Konkurrens om ett offentligt kontrakt kan locka aktörer att vidta åtgärder för att undvika framtida konkurrens och därigenom stärka sin position på marknaden. Om aktören är marknadsdominerande finns regler för att hindra aktören från att utnyttja sin dominerande ställning i konkurrenshänseende.3 Om vi för ett ögonblick antar att ett marknadsdominerande företag lämnar ett onormalt lågt anbud vid en offentlig upphandling inträder en intressant problematik; hur hanteras marknadsdominantens anbud?

Magnus Roglert
Volym: 
no 2
Sida: 
s. 189
År: 
2015