Aktsamhet och omsorg i upphandlingsprocessen – om frånvaron av preklusionsregler i LOU

EU-domstolen har i sin tolkning av EU:s rättsmedelsdirektiv ställt sig mycket negativ till en processbenägenhet under upphandlingsförfarandet som förfelar syftet med direktiven. Den har klargjort att skyndsamhets- och effektivitetsmålen i rättsmedelsdirektiven inte är uppfyllda när en leverantör inte ansöker om prövning när fel upptäcks, utan i stället klagar på det slutliga tilldelningsbeslutet. Ett liknande perspektiv har anlagts av den svenska överprövningsutredningen:
”Systemet med upphandlingar inklusive överprövningssystemet handlar, som utredningen ser det, inte bara om att skydda den leverantör som anser sig förfördelad under något stadium i upphandlingsförfarandet utan också om att man ska kunna tillhandahålla varor och tjänster för allmänheten på ett bra sätt. Konsekvensen av ett system där överprövningar stoppar upp och fördröjer upphandlingar under en längre period drabbar ytterst allmänheten. En lång process kan exempelvis innebära att ett antal personer inte får den livsnödvändiga medicin de skulle behöva.”
Vad både EU-domstolen och överprövningsutredningen ger uttryck för är att en avvägning måste ske mellan enskilda och allmänna intressen. Leverantörernas intresse att kunna klaga och därmed fördröja ett beslut om tilldelning kan i ett sådant perspektiv inte vara oinskränkt, utan måste vägas mot intresset av ett skyndsamt och effektivt tilldelningsförfarande.
I många länder har frågan lösts genom särskilda preklusionsregler, vilket EU-domstolen har bekräftat är ett lämpligt sätt att uppnå syftet med rättsmedelsdirektiven. I Sverige har denna möjlighet inte utnyttjats.

Jörgen Hettne
Volym: 
no 3
Sida: 
s. 201
År: 
2016