Utvärderingens roll för att realisera en vision

Vi har en vision. Vi vill åstadkomma någonting. Verksamheten har ett behov – kanske är vår vision så stor att vi ser att behovet kan lösas på ett helt nytt sätt. Vi brinner för att förbättra för patienten, att få skolbarnen att bli motiverade och lära sig helt ny kunskap eller vad det kan vara. Inom offentlig sektor behöver föremålet för vår vision upphandlas enligt upphandlingslagstiftningen. Det är, som bekant, en detaljerad procedurlag som ska följas. Konkurrensen ska tillvaratas, det ska upprättas förfrågningsunderlag innehållande krav och villkor. Likabehandlingsprincipen ska iakttas. Allt detta, och mer härtill, gör att upphandlingar tenderar att bli formalistiska och detaljerade. Då inställer sig frågan vart visionen tar vägen. Hur får beställaren det verksamheten behöver? För snart tio år sedan skrev jag en artikel om utvärdering – konsten att behålla verklighetsanknytningen.1 Har det skett någon utveckling sedan den artikeln skrevs? Ser vi annorlunda på utvärderingsfasen i upphandlingar i dag, än vad vi gjorde för nästan tio år sedan? Den nya lagstiftningen har medfört en del förändringar, men leder de till några praktiska skillnader? Blir det lättare eller svårare för beställaren att faktiskt få det verksamheten har behov av? Blir det lättare eller svårare för leverantörerna att förutse och förstå hur anbuden kommer att bedömas och därmed att lämna ändamålsenliga lösningar? I den här artikeln är fokus på utvärderingens roll för att beställaren ska kunna få det verksamheten har behov av, vilket titeln anger. För att man alls ska kunna nå det målet gäller det att i upphandlingen behålla verklighetsanknytningen (vilket framgick av titeln i den förra artikeln). Jag kommer inledningsvis att beskriva några av de nyheter vad gäller utvärdering som infördes i nya LOU.2 Därefter går jag över till att titta på faktorer som kan medverka till att göra en utvärdering ändamålsenlig och effektiv.

Pernilla Norman
Volym: 
no 4
Sida: 
s. 263
År: 
2017